Min Gud
Eftersom jag nu outat att jag har en tro, så tänkte jag att jag lite kort skulle förklara vad den går ut på.
Ni får gärna skriva och ställa frågor om det är något ni undrar över.
Och igen vill jag skriva som jag gjorde i förra inlägget:
Med kristendomen som grund har jag utvecklat min egen tro.
Jag trivs i Svenska Kyrkan och mår bra av gemenskapen jag upplevt där. Jag kan ofta få utbyte av andakter och gudstjänster i Svenska Kyrkan. Jag kallar mig då och då kristen, men många kristna skulle hävda att det var fel.
Min tro är baserad mycket på de kärleksbudskap som är gemensamma för många religioner och som enligt mig genomströmmar kristendomen och är dess viktigaste del. Däremot har jag inte stark tro på Jesus eller hans bokstavliga uppståndelse.
Jag tror på en gudskraft som jag väljer att kalla Gud, men aldrig hon eller han. Jag tror att bön kan ge styrka. Jag tror att Gud är kärlek och kärlek är Gud. Jag tror att Gud är allt och finns i allt i universum men också existerar utanför, liksom vi är våra kroppsdelar men också något mer.
Jag tror att vi kan använda delar av gudskraften i det som kan kallas bön, magi, reiki och annat, men jag tror inte på all magi eller alla underverk.
Jag tror att det finns många vägar och tolkningar av gud och att det inte spelar gud eller eventuella efterliv någon roll om vi tror eller inte. Det spelar bara roll här och nu. Jag tror för att jag mår bra av att tro. Nu. För de som inte har något behov av det så är det också fine. Kärleken finns där oavsett. Och om gud inte finns så mår jag ändå bra av att tro.
