MAN UTAN KUK

Jag har säkert femton påbörjade poster som väntar på att bli färdigskrivna.
Endel kommer jag antagligen bara radera. De var i-stunden-känslor och -tankar som aldrig blev färdigformulerade. Några behöver inspiration och andra kommer kräva en del tid och ork att skriva.

Det är så mycket lättare att skriva om att de ligger där och väntar, än att göra klart dem. Väldigt logiskt och inte ett dugg effektivt. Dessutom borde jag sova istället för att skriva något alls. Eller åtminstone plugga…

Jag tittade ut genom fönstret på bussen och insåg att det har blivit höst på riktigt medan jag suttit med huvudet i psykologins värld.

Idag har det verkligen känts. Det är kallt ute och högt till himlen. Jag hade halsduk på mig idag för första gången den här säsongen. Överallt ligger det löv på marken och det luktar jord och förmultning. Var det så sist jag cyklade till skolan i förra veckan? Behövde jag ha jacka då? Jag minns inte.

Jag undrar vad det egentligen är jag är bra på, när jag gör det här jag gör.

Att ibland, men lagom långa mellanrum, sitta en hel dag och planera, skapa, organisera och skriva. Idag har det varit lajvarrangerande. Annars kan det vara styrelsejobb, informationsplanerande, materialskapande, rollskapande eller projektplanerande.

För jag är bra på det. Jag är relativt effektiv. Det jag gör blir bra. Mina medarbeteare blir också nöjda.

Men exakt vad är det jag är bra på? Vad är det egentligen jag gör?

Den senaste månaden har jag börjat få svårt att somna igen. Jag vet att det till stor del beror på att jag gör för lite. Jag är sällan vare sig mentalt eller fysiskt utmattad, mest trött och seg hela tiden. Det ska bli bättring på det, men det är så klart en ond cirkel. Jag är för slö för att ta tag i det, så jag fortsätter att förslöas. Förhoppningsvis blir det lättare när skolan börjar. Om inte annat lär jag vara mentalt utmattad rätt så ofta.

Det är irriterande att det är på kvällen, när jag lagt huvudet på kudden, som jag ofta är som mest produktiv och entusiastisk. Jag kan komponera hela blogginlägg, möblera om lägenheten, genomföra nya syprojekt, skriva noveller och hålla hela konversationer med folk i min hjärna, men vara alldeles för trött för att öppna ögonen. Dessutom vet jag att sekunden jag rör på mig för mycket, lyfter på huvudet, flyttar armarna, öppnar ögonen eller sätter mig upp, så är för det mesta allt som bortblåst. Alla bra tankar, all energi jag hade. Orden som lät så bra i mitt huvud fastnar inte på pappret i rätt ordning. Det finns förstås undantag, jag har ju skrivit det här, men ofta.

I natt är jag klarvaken fast jag var för ett par timmar sedan var på väg att slockna. Jag skyller på mina vänner som både gav mig lust att sy igen, gav mig en massa lajvinspiration och annan pepp. De är dessutom trevliga människor som jag umgås med alldeles för sällan. Usch och fy. Trevliga kvällar är farliga. Jag blir ju sugen på livet.

Det känns som att jag har två stora “jag-kan-inte-sova”-humör. Det ena är YEY livet är bra och jag har en massa inspiration och lust och känslor och funderingar som far runt i mitt huvud. Och det andra är buh jag vill inget och kan inget och ingen tycker om mig och jag är ensam varför är det så här piss. Jag gillar den första varianten bättre. Båda kan dessutom kombineras med stress och/eller nervositet.

Nu ska jag nog äta något och sen göra ett försök till på att sova.

Jag har varit på klubb i Stockholm och det slår mig på tunnelbanan hem till en kompis att det jag just sånt här mamma varnade mig för. Hon skulle vara riktigt orolig om hon visste.

Jag var på en klubb där jag inte kände många och där ingen hade koll på om jag försvann.

Jag gick själv från klubben. Ensam på gator i sthlm där jag inte riktigt hittar, från en klubb som det säkert finns folk som skulle vilja slå ner mig för att jag varit på.

Utan någon jag känner på en halvöde station.

Och inte förrän jag går från klubben inser jag att det skulle kunna vara farligt.

Tur att mamma inte vet. :-D

Jag hörde en koltrast.

Nu börjar sommarhalvåret i min själ.

Jag har inte tidigare nämnt något om min tro och religiositet, men idag drog jag mig till minnes en sång som jag sjöng för många år sedan och kände att jag ville dela med mig.

Read More

Gott nytt år, vänner och alla andra.

Förra året var året då jag skulle våga. Göra allt det där jag ville, men som var lite för läskigt. Det gick så där. Men en del gjorde jag i alla fall. Året innan var Mitt år, det gick bättre.

Det här året, 2012, ska bli året då jag fixar. Då jag löser och gör klart. Tar tag i. Det ska bli året som kommer.

Förrå årets höjdpunkter som jag kommer ihåg så här på rak arm och viss mängd alkolol är förstås.

Operationen, min mastektomi som förändrade så mycket av mitt state of mind. Som gjorde mig lugn. Som gjorde mig hel genom att ta bort.

Skägget, som blev snyggt och fylligt. Som går att göra något med. Som jag längtat efter.

Bebis. Min bebis. Min liten som jag fått adoptera som farbror. Min älskade som ger mig tårar i ögonen. Som blev till, som kom hit, som blev människa år 2011. Alltid ska du ha en speciell plats hos mig.

Arbetsträningen som jag klarade. Som fixade sig. Jag bestämde mig, förstod vad som stog på spel och blev det blev bra. Jag blev klar på mitt “gräs”-jobb och började på förskola. Och insåg att det funkar. Att jag är bra och att jag kan.

Och så sex. Det sexuella självförtroendet har stigit. Blivit vettigt. Även om de är svåra att hitta vet jag nu att jag är åtråvärd. Att det finns de som vill ha mig. Inte trots, inte för att, bara JAG.

Jag slutade året hos vänner. Full, ganska nöjd, sentimenal och väldigt förhoppningfukll inför det här året. Jag gick igenom min kontaktlista och försökte komma på vilka jag borde be om förlåtelse. Jag hittade inte så många. Mest mig själv. Och några som jag ber i tyshet, i mitt hjärta, för att vi lovat att lämna det bakom oss. Och så er då, att jag varit så dålig på att skriva. Jag hoppas attd et blir mer.

Inför Året då jag Fixar så hoppas jag på fler blogginlägg, en bra arbetsträning med ungdomar, ett körkort, ett bra högskoleprovsresultat, bra sex, ett sommarjobb, lösning på mina snarkningar, mer ork, börja plugga igen, nya vänner, gamla vänner, mer kärlek, ärlighet och hängivenhet från mig, ett produktivt styrelseår, en pojkvän eller fler.

Tack för att ni läser, det betyder mer än ni kanske kan tro.

Frid!