Eh va?

unt 2 februari 2014
Lesbiska och heterosexuella kvinnor har samma chans att bli gravida vid insemination. VA!! Varför i helvetet skulle sexuell läggning göra skillnad? Varför gjorde de ens en sån undersökning? Förutom att de antagligen inte frågade efter sexuella preferenser, utan efter partnerns juridiska kön. Vilket gör att de missar att det finns bisexuella… 

Gah! Så många feeeeeel!

Eh va?

unt 2 februari 2014
Lesbiska och heterosexuella kvinnor har samma chans att bli gravida vid insemination. VA!! Varför i helvetet skulle sexuell läggning göra skillnad? Varför gjorde de ens en sån undersökning? Förutom att de antagligen inte frågade efter sexuella preferenser, utan efter partnerns juridiska kön. Vilket gör att de missar att det finns bisexuella…

Gah! Så många feeeeeel!

Preferenser och oväntad attraktion

Egoist som jag är blir jag ständigt förundrad över mina sexuella och romantiska preferenser och objekten för min attraktion.

Read More

På bögklubb

Jag var på SLM igår. Första gången på en ren killklubb. Och jag slås av hur jag aldrig kan känna mig riktigt hemma och avslappnad. Alltid lite fel och avvikande. Inte så att någon ser, men så att jag vet.

På andra ställen känner jag ofta att jag inte vågar ragga på killar för att jag tror att de är hetero. Och inte på tjejer för att jag inte är man nog. Jag känner mig som en bög bland heteron.

Ikväll var det killar överallt. Och alla där gillade killar. Det var en helt otrolig och obeskrivlig upplevelse. Men ändå passade jag inte in helt. För att jag inte kunde slappna av. Jag träffade en trevlig och snygg kille som gärna hade haft kul med mig. Men jag vågade inte mer än flirta och krama, därför att jag inte visste hur han skulle reagera på att jag är trans och inte orkade ta risken. Då lät jag hellre bli att gå längre och hade det trevligt så långt. Men ändå önskar jag ju att vi hade gjort mer. Jag önskar att jag slapp vara rädd och orolig och spänd. Hela kvällen var så. Varje gång jag kom nära någon. Jag försökte slappna av, inte bry mig.

Nu i natt drömde jag dessutom rätt obehagligt. Jag blev skadad av någon anledning och det kom sjukvårdare för att ta hand om mig. De hittade min packing när de klädde av mig och höll upp den och kollade konstigt. Med drömmars logik var detta självklart på SLM och alla kunde se både mig och den. Och folk började skrika åt varandra och åt mig. De kände sig lurade och blev aggressiva. En kompis, som plötsligt var där, var tvungen att lägga sig över mig som skydd.

Så uppenbarligen var jag rädd för att det skulle bli just så.

Fast trots oro och missfit hade jag en bra kväll. Ingen såg på mig att jag inte passade in. Jag fick många komplimanger och blev tagen på fler gånger. Jag var attraktiv. Jag blev raggad på. Det härligaste förutom han jag ville leka med var nog komplimangerna jag fick för mina bröstvårtor. De har bekymrat mig och nu blev de uppskattade. Inte trots vad jag är, för de visste inte. Ärliga genuina, komplimanger.

Dessutom blev jag pirrigt förtjust i någon, vilket jag verkligen har längtat efter. Nu har jag någon att drömma om i några dagar!

Attraktion

Det är spännande med attraktion. Vad det är. Jag har inte riktigt klurat ut det än.

Det är intressant att jag, som ofta kallar mig för bög, hittar mängder med tjejer omkring med att bli intresserad, attraherad av, men så få män. Jag är visserligen i praktiken bisexuell, pansexuell, omnisexuell eller vad vi nu vill kalla det. Jag tror inte på ett tvåkönssystem och jag blir inte kär eller attraherad enligt personers könsidentitet. Men det är ändå så att jag trivs bättre med personligheter som i vårt samhälle klassas som manliga. Och jag tänder betydligt mer på kuk än på fitta.

Read More

Bisexuell

Igen slås jag över att bisexualitet inte riktigt verkar finnas i vårt samhälle. Jag vet att jag själv bidrar till det genom att allt för ofta envist kalla mig bög, även om jag i själ och hjärta identifierar mig som bi, eller kanske pansexuell. Jag kallar mig bög för att ordet är könat (jag gillar att påpeka att jag är man), för att det finns en subkultur som jag gärna bekänner mig till, för att jag trots allt gillar killar lite mer än jag gillar tjejer och just för att bi inte är lika accepterat, inte lika… gay. Och det stör mig.

Det stör mig varje gång tidningar skyltar med att den och den visar sig vara homo efter flera års äktenskap med någon av motsatt kön. Visst händer det, ganska ofta, att homosexuella människor försöker leva straight och sen kommer på bättre tankar. Men alla de som faktiskt älskade sin partner och sedan skaffar en samkönad? Kan de inte bara få vara bi?

Det stör mig när frågespalter på frågorna “är jag bög/flata om” och “är jag straight om” nästan alltid glömmer alternativet bi. För visst kan du vara hetero fast du fantiserar om samma kön. Och visst kan du vara homo om du är kär i någon av motsatt. Det handlar ju trots allt alltid om identitet. Vad du vill kalla dig. Men varför lämnas inte bi ens som ett av flera förslag?

I queervärlden, där jag mest rör mig, är det förstås inget problem eller konstigt med att vara bi. Där är det oftare ordet i sig som ställer till problem, då bi betyder två och bygger på uppfattningen om två kön. Men oavsett vad vi vill kalla det, utanför den bubblan av fluffig, eller hård, välj själv, queerhet så verkar det vara ytterst sällan det existerar något annat än bög, flata och straight. Inte ens bland skällsord och fobi få bi vara med. I ett samhälle där vi slåss för att få tycka om folk av samma kön och få tillhöra det kön vi trivs med, verkar det glömmas bort att regnbågen har många färger.

Inte minst i homo-världen, där vi åtminstone får finnas bland fördomar och fobi. För om du _kan_ bli kär i/ha sex med någon av motsatt kön, då får du inte vara med de som gillar samma. Då blir du förtryckt för att du inte är lika förtryckt. Du borde bestämma dig och välja sida. Och har du en partner av motsatt kön har du ju uppenbarligen redan valt sida och då får du verkligen inte vara med. Och har du en partner av samma kön får du skylla dig själv att du blir förtryckt tillsammans med homosarna för du kan ju välja den lätta vägen och byta sida. Glömmer ni att kärlek inte har med val att göra? Glömmer ni att kampen var för att få älska? Att hålla den vi älskar i hand på stan, utan fördomar.

Jag är medveten om att det inte är så här överallt. Att folk inte tycker och reagerar lika beroende av sitt kärleksliv. Jag vet att det finns fler fina bubblor där alla får vara dem de är. Att många människor där ute är accepterande, inkluderande och annat bra. Men det jag ser runt omkring mig, det jag ser på löpsedlar, nyheter, tv-serier, böcker, på stan, på klubb, på internet, det är att bisexualitet är långt ifrån synligt och långt ifrån accepterat. Och det stör mig.