Ångest faller i kategorin typsikt dålig sak. Ännu mindre roligt blir det när de vanliga hanteringsmöjligheterna inte finns tillgängliga. Jag har just tittat klart på sista avsnittet av Buffy, och igårkväll läste jag ut min bok. Nästa i serien finns hos min vän, som inte är hemma. Alla böcker i min lägenhet har jag redan läst ganska nyss och minst två gånger. De är inte lika effektiva mot ångest då.
Visst, jag kan åka till biblioteket. Men hallå, ångest.
Nya tv-serier är också svåra mot ångest, innan jag kommit in i dem. Dålig tajming helt enkelt.
Jag hade också tänkt att tvätta cykeln idag. Jag vill tvätt cykeln idag. Men jag kan liksom inte komma mig för att börja.
Allting blir ju värre av att jag inte ätit mat idag, sedan frukost. Onda cirklar är så roliga… för jag kan liksom inte komma mig för med att fixa någon mat heller, ´cause of, you know, ångest.
Skriva hjälper lite dock. Synd att det inte varar så länge, eftersom all djupare hjärnaktivitet inte är riktigt tillgänglig, since… ångest. Och det enda jag ska skriva då är sånt här. Allt vettigt som jag skulle behöva skriva, som ligger och väntar på mig. Jag kan inte tänka, inte koncentrera mig.
Jag försökte förklara min ångest för någon som inte själv haft ångest. Det blev ungefär så här: Tänk dig stressen kvällen innan ett prov eller tenta. Tänk dig att du tror att du inte kommer klara dig, men är på gränsen. Att om du bara kunde anstränga dig lite till, men du kan inte. Tänk dig rädslan för konsekvenserna av att missa den här ganska avgörande tentan. Lägg till ett gäng rastlöshet. Så tar du den stressen och rädslan och rastlösheten och kramar ihop till en hård boll. Sen föreställer du dig att den utökas till att involvera typ allt i världen. Sen stoppar du in den bollen någonstans i lungtrakten. Grattis. Den liknelsen är nog typ lika träffande som att det går att föreställa sig hur astma känns genom att andas i ett sugrör…
Nu undrar jag lite, det här jag gör nu, och det jag gör när jag läser eller tittar på tv-serier. Är det ångestkontroll eller ångestflykt? Jag hanterar ju helt klart inte orsaken, men under själva ångesten är det näst intill omöjligt. Nu handlar det om att stå ut till sen. Hantera hjärtklappningen och hyperventilationen. Är det hantering och kontroll eller flykt? Och om det är flykt, borde jag låta bli? vad skulle jag göra istället? Det känns som kontroll. Skrivandet i alla fall. En medveten handling. Inte helt okonstruktiv dessutom. Visst, äta vore bättre, men ändå.
Kanske jag skulle göra ett försök på den där maten nu kanske? Lite pasta kan väl inte vara så svårt. Särskilt om jag får en tv-serie som tilltugg. Jag vet ju att det här inte kommer gå över utan mat. Så, marsch iväg. Var en duktig flicka och gör det du ska. (det är nämligen bara flickor som behöver vara duktiga, killar behöver bara hantera) va, sitter jag här fortfarande? Jag var ju på väg till köket… typ nu. Any minute now.
