Sociologi, hemtenta och smuts

Jag har en ny favoritteoretiker inom sociologi. Hon heter Mary Douglas och är antropolog och samhällsteoretiker som hade genombrott på 60-talet.

I min senaste delkurs använde vi hennes bok Renhet och fara som kursliteratur. Douglas teorier handlar om smuts och orenhet, hur det skapas och hanteras av samhället. Hon har också teorier kring ritualer och deras roll och inverkan i vår samvaro. Mycket av det hon skriver känns rimlig och det känns lite som att jag får ord att beskriva världen från en vinkel där saker blir begripliga för mig. Jag tror inte att samhället funkar bara som hon beskriver, men jag tycker att det är ett verktyg av många att förstå genom.

Till hemtentan som avslutade kursen fick vi en uppgift där vi utifrån Douglas teorier i Renhet och fara på max två sidor skulle analysera och diskutera statligt finansierad bröstrekonstruktion för personer som tvingats operera brösten pga bland annat bröstcancer. Alltså inte vad vi tycker om det, utan hur det skulle kunna tolkas utifrån Douglas. Skitspännande tyckte jag, så jag vill dela med mig vad jag kom fram till.

Ha överseende med att det bara är en hemtenta på A-nivå. Inte ens en uppsats. Jag fick fyra av fem poäng, så helt dålig kan den inte vara, men jag är fortfarande bara nybörjade på det här med sociologi. Jag tycker att den väcker några intressanta tankar och ger ett spännande sätt att se på saker. Självklart var jag tvungen att smyga in lite trans i texten också.

Triggervarning för fördomar, fördömmande åsikter, generaliseringar, kroppar och bröstcancer.

Så här skrev jag.

Enligt Mary Douglas (1966) upplever vi människor något som smuts när det hamna utanför givna kategorier, när det är på fel ställe och när de inte passar in i den givna ordningen och strukturen (Douglas 2011/1966, sid 56) Vi gör det vi kan för att undvika smuts och när vi ändå tvingas till att konfronteras med en anomali, någon som inte passar in, kan vi reagera på olika sätt. Det är vanligt att bara blunda för det avvikande. Vi kan också anpassa våra kategorier, något som är svårt och krävande, eller göra det vi kan för att passa in det avvikande i den rådande ordningen eller helt enkelt ta bort det (Douglas 2011/1966, sid 60).

Att bröstrekonstruktion efter till exempel cancer är statsfinansierad kan ses som ett försök till att upprätthålla den rådande ordningen och eliminera det avvikande. I vårt samhälle är ”hela”, ”friska” kroppar den rådande normen. Allt som avviker från idealet blir lätt obehagligt och oroväckande (Douglas 2011/1966, sid 58). Lite mindre skarp är kanske gränsen mellan vad som är skönhet och vad som är fulhet. Kvinnors bröst ses ofta som ett exempel på något vackert, men när upphör det att vara en symbol för skönhet och blir istället något fult? Alla har olika smak vad det gäller bröst och idealen för vad som är vackra bröst varierar. Däremot verkar det vara så att ärr och bortopererade bröst nästan uteslutande ses som något fult och kanske rent av äckligt. De blir inte bara fulhet, de blir total frånvaro av det vackra och därför något vi inte kan placera in i rådande kategorier. De blir smuts (Douglas 2011/1966, sid 56).

Bröst, kvinnobröst, är inte bara en symbol för vad som är vackert. De är också en symbol för kvinnlighet. I vissa fall kan det verka som att det är brösten som gör någon till kvinna. Enligt Douglas är ritualer en del av mänsklig samvaro (Douglas 2011/1966, sid 92). Allt omkring oss utgörs av ritualer. Kring skapandet av ”kvinnan” och ”kvinnlighet” är brösten ofta i fokus. De har en stor del i skapandet av den kvinnliga rollen i puberteten, så som till exempel införskaffandet av den första Bh:n, och de är också ett redskap i sexualiseringen av kvinnan, något som har en viktig roll i upprätthållandet av våra könsroller och vår könsmaktsordning. Allt detta kan ses som ritualer. När en kvinna förlorar ett bröst till exempelvis genom cancer förlorar hon därmed i samhällets ögon en del av sin kvinnlighet. En kvinna utan bröst passar inte i de givna kategorierna och blir således en anomali, något som måste elimineras eller ignoreras (Douglas 2011/1966, sid 60). Det här går också att se tydliga exempel på när det gäller könskorrigeringar. Bröstrekonstruktion i samband med korrigering av juridiskt kön är i Sverige i stort sätt obligatoriskt oavsett om du är en man eller kvinna (Socialstyrelsen, sid 53). Brösten blir en av de indikatorer som avgör någons könsidentitet. Det verkar alltså i Sverige vara i stort sätt omöjligt att vara en kvinna som inte har ”kvinnliga” bröst. Enligt Douglas blir gränserna för kategorierna ofta än mer tydliga när de utsätts för något som inte hör dit (Douglas 2011/1966, sid 59 ). Individer som gått över gränsen till något som är avvikande ses sällan som själva kapabla att återsälla ordningen. Inte sällan ses de rent av som farliga (Douglas 2011/1966, sid 139, 146). Det är rimligt att föreställa sig att staten då vill göra vad den kan för att för att återställa ordningen genom att finansiera bröstrekonstruktion både i fallen av till exempel cancer och könskorrigering.

Bröstrekonstruktion efter cancer kan också med hjälp av Douglas (2011/1966) ses som ett rituellt renande från sjukdom. En övergångsritual från det som var utanför till det som passar i given ordning (Douglas 2011/1966, sid 138). Det är den symboliska handlingen som visar att nu är kroppen inte längre sjuk, utan hel igen. Den är inte längre ”smuts”. Ritualer är enligt Douglas (2011/1966) som tidigare sagt en viktig del av vår sociala samvaro och utgör ett ramverka att agera inom (Douglas 2011/1966, sid 92). Rituellt renande är inte mindre vanligt hos oss än i primitiva samhällen, men det tar sig annorlunda uttryck (Douglas 2011/1966, sid 51, 101). Det används för att överbrygga gränserna mellan rent och orent och hjälper oss att sortera in objekt och individer i korrekta kategorier.

Statligt finansieras bröstrekonstruktion är alltså, om vi använder Douglas (2011/1966) teorier en skyddsmekanism för att avgränsa och eliminera det orena i vårt samhälle.

Referenser

Douglas, M. (2011/1966) Renhet och fara. Nora: Nya Doxa. [Originalets titel: Purity and danger]

Socialstyrelsen (2010) Transsexuella och övriga personer med könsidentitetsstörningar. http://www.socialstyrelsen.se/lists/artikelkatalog/attachments/18087/2010-6-31.pdf (Hämtad 2013-06-11)

 

Särskilt spännande känns min insikt, som jag fick medan jag skrev, om hur frånvaron av bröst av samhället kan upplevas som inte bara fult, utan själva frånvaron av det som kan bedömas som vackert. Något som är fult finns fortfarande på en skala från vackert till fult. Frånvaron av bröst hamnar helt utanför den kategoriseringen och blir därför orent, farligt och obehagligt. Det stämmer med vad jag har sett på internet och i media om bortopererade bröst. Det kallas äckligt, freakish, motbjudande, helt enkelt inte okej. Och med Douglas teorier kan jag på något sätt förstå varför reaktionerna är så starka, något jag tidigare inte kunnat. För mig känns det helt orimligt att reagera så och en kropp med ärr och utan kvinnobröst kan vara otroligt vacker. Inte för att, bara också. Det är alltså inte mina åsikter som jag analyserar utan andras reaktioner som jag har sett på internet. Det fascinerar mig hur väl Douglas teorier går att applicera på fenomenet. Jag menar heller inte att ”alla andra” tycker eller beter sig på ett visst sätt när jag skriver att ”samhället” tycker och beter sig. Det är en grov generalisering och snarare en bild av ett system än av individer.

Douglas skriver mycket som gränser och om det som hamnar mellan kategorier. Jag tror att det talar till mig eftersom jag själv ofta hamnar just mellan olika kategorier, nära, på eller utanför en gräns. Douglas beskriver väldigt träffande hur de flesta samhällen reagerar på detta gränsöverskridande och menar att det bara är själva gränserna som skiljer sig, inte hur det hanteras. Det är tacksamt att studera det som hon kallar primitiva kulturer, men teorierna därifrån visar sig gå alldeles utmärkt att applicera även på våra moderna kulturer. Vi beter oss alltså efter precis samma mönster.

Den här terminen med sociologi har gett mig nya sett att se på samhället, förra terminen med psykologi gav mig nya sett att se på individer, på mig själv. (Inte att förringa hur mitt år med naturvetenskap gav mig en hel massa nya sett att se på välden, förstås.) De har gett mig verktyg att förstå och utrycka sånt som jag redan tidigare lagt märke till. Jag tror inte att jag har blivit smartare, att jag kan mer (förutom rena fakta), att jag ser mer. Jag har fått ett språk. Jag har fått mönster och former, jag har fått ett microskop och en kikare. Jag har hittat en ny dörr, nya fönster att titta genom. Jag har fått nya kategorier att sorterna mina intryck i. Jag har byggt nya mentala scheman.

Jag kan bara hoppas att kommande terminer kommer att ge mig lika mycket.

Short URL for this post: http://tmblr.co/Z-dG4yn_zQ3I
blog comments powered by Disqus