MAN UTAN KUK

Jag tänkte skriva något själv också om Just a litte lovin, lajvet som jag var på för snart tre veckor sedan. Jag har redan skrivit en hel del, men det är alldeles privat.

Det jag känner att jag vill dela med mig av är mina upplevelser av trans-perspektivet under lajvet. Hur det var att som transperson lajva cis (något jag visserligen gör på de flesta lajv), hur det var att lajva mot en rollperson som var trans och hur det var i allmänhet med trans under och efter lajvet.

Jag gör ett försök.

Under lajvet hade jag två roller, båda ickestraighta cismän. Min första roll dog i Aids andra dagen, vilket var väldigt känslosamt, både för mig och för alla andra. Jag tänker inte skriva mer om det här och nu. Min andra roll var väldigt sexuellt aktiv, även under själva lajvet och det påverkade mig mer än jag hade väntat mig.

Känslan att få gå omkring och vara bara en av alla de andra gay-männen var otrolig. Och väldigt självklar. Skillnaden mellan att lajva cis och att försöka passera som cis i vardagen var enorm. Därför att under ett lajv vet alla från början vilka regler som gäller. Ingen skulle undra vad jag har mellan benen, därför att ingen skulle ifrågasätta min roll. Alla visste att min roll var en man och sen var det inte mer med det. Det var visserligen väldigt få som off visste att jag var trans och jag passerade i vilket fall, men det jag menar är hur jag förhöll mig till det. Jag var inte orolig för att min roll inte skulle passera och det gjorde att jag kunde slappna av på ett sätt som jag inte kan i verkliga livet.

Det förekom mycket simulerat sex under lajvet, något som andra beskrivit bra i texter jag länkade i ett tidigare inlägg. Det fanns bland annat ett darkroom/dungeon ingame. Det funkade som de flesta darkroom på en klubb, om du går in dit har du automatiskt sagt att du vill ha sex med vem som helst där inne. Självklart kunde man dock bryta eller pausa lajvet om det behövdes, förstås. Som transkille törs jag inte gå in i darkrooms. Jag vet aldrig vad som kommer hända. Risken är för stor att jag blir “upptäckt” som trans och då skulle det kunna bli bråk. Min roller däremot hade inga problem med att gå in där. Det var tokigt härligt att kunna ha casual sex på det sättet. Även om sexet var lajvat. Det var också härligt att ha det självförtroendet som mina roller hade. Att gå fram till någon och ragga. Att fråga om sex utan rädsla att bli avvisad. Utan några komplex runt sex alls.

Det var förstås inte bara vad det gällde sexet som det var skillnad på att vara cis-person. Men det var nog där jag personligen märkte det tydligast.

Men på lajvet fanns det flera dragqueens bland rollerna och en roll som var en transsexuell man. Jag insåg väldigt tidigt att det skulle vara svårt för mig att spela fördomsfull och transfobisk. Det enda jag kunde göra vad att låta mina roller inte blir attraherade av dragqueensen när de var ombytta. Min första roll var nära vän med transkillen, Nick. Jag bestämde mig för att vara en av de i hans närhet som stöttade honom fullt. Med min andra roll gjorde jag en grej av att jag inte lyckades spela fördomsfull, så han var så Open minded som det bara går. När kan blev konfronterad med att ha fördomar om något bad han om ursäkt och ändrade sig. Han hade också i sin ungdom arbetat en del med she-males inom porren och hade därför en del insikt i transfrågorna och problemen. Han såg aldrig Nick som något annat än en man, även efter att han fick reda på att han var trans, och lajvet slutade med att de hade kommit överens om att gå på en dejt.

Att spela så nära någon som lajvade trans var väldigt intressant. Jag pratade en hel del off i pauserna, med personen som spelade rollen och mycket av det hon berättade att hon upplevde var realistiskt och saker jag själv tänkt och känt. Jag fick väldigt mycket känslan av att vilja vara “storebror” åt transrollen och hjälpa honom bli den han skulle. Spelaren bakom rollen hade en del transkompetens innan och jag tror att hennes förståelse för vår situation ökade under lajvets gång. Det var också intressant hur hon beskrev utvecklingen av sin roll, från osäker men stöddig transkille, till en relativt trygg man. Den rollen skulle ha kunnat vara vem som helst av mina transvänner och det kändes väldigt bra.

Det var väldigt positivt att arrangörerna skrivit en av rollerna som transman. Det gav en komplexitet till spelande och det kändes inte som att de bara hade stoppat in rollen för att vara politiskt korrekta.

Efter lajvet och under aktbytena kom jag ut som trans till en del av spelarna. Några visste redan innan. Jag kände att det var en självklar del av mig att dela med mig av när vi pratade om frågor som rörde sexualitet, identitet, fördomar och hbt-kampen. Alla var förvånade. Uppenbarligen passerar jag väldigt bra. Alla reaktioner jag fick var odelat positiva. En del personliga frågor, men bara efter att jag hade gjort tydligt att det var ok. Det bästa var känslan av att de flesta liksom mentalt ryckte på axlarna. Det var ingen grej. Inte så att de förminskade mina problem, mer förstod dem och såg mig.

Det var lite av mina reflektioner om trans på Just a little lovin’. Som vanligt mer personligt än politiskt. Men jag tror verkligen att lajv kan användas för att öka förståelse för olika situationer. Och trans är inte undantaget.