Nödvändigt ont
Idag har jag varit och gjort en cellprovtagning för livmoderhalscancer. Inte särskilt kul, men viktigt.
Även som transpersoner är det viktigt att ta sig iväg och göra provtagningen, även om det känns jobbigt och motigt. Tänk hur mycket värre det vore att få en cancer som inte upptäcks i tid.
Särskilt viktigt är det att själv komma ihåg efter att du bytt personnummer. Då kommer du nämligen inte längre bli kallad automatiskt tillsammans med alla andra som har livmoder och slida. Om du redan varit på en cellprovtagning kan du be dem där att kalla dig igen efter fem år (den vanliga intervallen), så stoppar de in det i sin dator.
Mitt tips är att ta kontakt med en privat gynekolog eller barnmorskemottagning. Hör av dig till dem i förväg, på mail eller telefon, och förklara att du är trans och att du tycker att det känns obehagligt. De kan se till att du får en tid när det inte är en massa folk i väntrummet (som oftast är mindre på privata mottagningar). Då får de också förvarning om att det kommer in en man, så de inte får värsta chocken när de ska ropa upp dig.
Själva undersökningen kan vara lite obehaglig, men är snabbt klar. Jag vet att många transpersoner tycker att det är obehagligt att ta av sig underkläder. Tala om det innan så att de vet. Det är professionella människor som gör provtagningen och de bryr sig inte mycket om hur du ser ut där nere.
Själv gick jag till en barnmorskemottagning som jag har kommit i kontakt med tidigare i RFSL sammanhang. Jag var trygg med deras transkompetens och de har träffat mig tidigare. Jag föredrog att gå till någon jag kände, för andra kan det kännas bättre att gå till någon de aldrig kommer se igen. Kanske i en annan stad.
Det var över på tre minuter och nu kan jag vänta 5 år till innan jag behöver göra om det, ifall jag inte har några cellförändringar. Jag kommer absolut gå tillbaka till samma ställe om jag bor kvar i stan.
